Jag blev överaskad men kom sen på mig och frågade om det möjligtvis var till ida Svenson.
Nej, sa tjejen i luren, de är till en Christine.
Weiiiii skrek jag rätt i örat på damen i luren. Weeeeiiii skrek ida bredvid mig på trottoaren i johanneberg och två byggubbar höll på att ramla ner från sina byggnadsställningar.
Denna spontana reaktion kom sig såklart av att fröken Svenson den äldre, dvs jag absolut inte väntade sig några blommor på hemleverens denna dag.
Däremot har jag lärt mig att livet är helt sjukt oförutsägbart och fantastiskt spännande och blommorna som hängde på min dörr när jag kom hem är ett bevis på det oförutsägbara.
Massa tankar forsade genom huvudet bär förväntansfulla fingrar försiktigt vek upp pappret och hittade en helt underbar bukett m ranunkler och rosor. Älskar verkligen blommor! Vet inte varför man blir så attans glad av dem, men de speglar på nåt sätt liv och positiv energi.
Så när man minns anar det och kanske minnst förtjänar det kan det komma uppskattning från håll man inte förväntade sig att få detta ifrån. Fantastiskt!
Ska avsluta med en dikt min mormors pappa hade skrivit på en bit tapet och gett till min mormors mamma. Denna förvarades på toaletten, uppklistrad på min gammelmorfars slipläder till rakkniven, vilket numera förvaltas av min kloka mormor. Men den dikten har en fantastisk innebörd. Kramar till er, ta nu min kloka gammelmorfars ord till er;
Älska mig mest
När jag förtjänar det minst
För då behöver jag det mest
Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar